När jag är lat har jag en tendens att låta andra människor bli min moraliska kompass. Jimmie Åkesson, Carl Bildt, Nasrin Sjögren, idioterna på flashback, påven eller svenskans ledarskribenter. Om de pekar söder, så går jag åt norr. Det är att göra det enkelt för sig, men det leder en i regel rätt.
Det är jobbigt när det inte fungerar. När man inser att någon av det ondas fotsoldater har slagit följe med en. Delvis för att man inte uppskattar sällskapet, men mest för att man blir förvirrad och desorienterad.
Som när man i godan ro läser Fredrik Kärrholm och sätter rödtjutet i vrångstrupen när man inser att Beatrice Ask av alla smådjävlar har tagit initiativ till någonting som man själv ställer sig bakom. Hon har ju så klart gjort det av helt fel anledningar, eftersom hon är kapitalist. Men faktum kvarstår: hon strävar åt samma håll som jag.
Jag tycker o c k s å att vi ska korta ner fängelsestraffen. Jag tycker o c k s å att fängelse är ett fruktansvärt slöseri. Men där Bea tycker att vi ska göra det för att det kostar för mycket pengar, så tycker jag att vi ska göra det för att det kostar för mycket liv.
Nu kanske man kan tänka att det här beror på att jag är någon sorts prison wife vars ömma hjärta blöder för de stackars missförstådda brottslingarna. Knappast, va.
Faktum är att skulle det visa sig att strängare straff förebygger brottslighet, så skulle jag vara den första att klättra upp på barrikaderna och slåss för att vi låser dem och kastar bort nyckeln.
Jag ogillar brott, nämligen. Jag vill verkligen att vi ska få ner brottsligheten i samhället. Hell, jag skulle till och med kunna tänka mig att få bort den helt om det nu var möjligt med inte allt för plågsamma metoder.
Men nu är det ju så att i n g a undersökningar stödjer att fängelsestraff fungerar brottsförebyggande. Inte en enda! Strängare straff leder tvärtom till ökad kriminalitet på grund av utanförskap, social stigmatisering och också den förstklassiga brottslingsutbildning som fängelser tillhandahåller.
Så ja, det verkar ju dumt att hålla på och härja för strängare straff då. Tycker jag.
Du skulle ju inte välja det dyrare tvättmedlet i affären om du visste att det inte gick att tvätta kläder med det. Eller?
Och så utbrister någon indignerat: Men tänk på brottsOFFRET då. Eller brottsOFFRETS familj! Ska inte de få någon RÄTTVISA????!!?!?!?!?
Nä. Det tycker inte jag. För det är inte det vårt rättssystem handlar om. Det är inte det vi strävar efter. Vi är, prisa gud, inte amerikaner ännu. Vi har inte ett viktimologiskt perspektiv på rättvisa. Vi arbetar brottsförebyggande och enbart brottsförebyggande. Punkt fucking slut.
Brottsoffer och tillhörande familjer ska få hjälp att bearbeta sina problem. Men det finns ingenting som tyder på att det skulle bli lättare bara för att brottslingen blir straffad.
Rättvisa, liksom. Lätt att skipa det i ett samhälle som lever på orättvisa.
Men jaja. Nog rantat om detta. Vad jag skulle säga var bara att Beatrice Ask är en jävla sopa och att polisbilarna borde se ut såhär. 
