Good luck, fuck you.

Det här måste ta slut nu.

Tack för att ni har läst.

Kärlek.

Now, get the fuck on out of here.

CC Sixshooter.

# 11

Och det värsta av allt. Det som suger allramest.

Är att det hon skrivit själv och inte stulit från mig. Är bra.

Och där dör mitt arga hjärta som en fjäril på fönsterbrädan.

Fladdrar till en sista gång och sedan stilla bara.

Flickeflarn. Maila mig. Hanna har min adress.

Jag vill prata med dig.

# 10

Nu kan ju alla som känner mig i den här världen hålla med om att jag inte är den som är den.
Nä, för det mesta håller jag ju pistolen hölstrad och tycker att detta liv är för kort för att hålla på och bråka.
För det mesta gör jag kärlek och inte krig, fostrad av hippemamma som jag är.
Men men, med detta sagt, en sak som jag definitivt inte är, är kristen.
Här vänds inga andra kinder till. Ska du hålla på och försöka rövknulla mig, så finns det bara en kind. Och den tillhör en elak liten jävel.
Jojo.
Så varför är CC Sixshooter så ilsk idag, då?
För att:
Linn Bäckmans krönika i Nacka-Värmdöposten 13:e juli
CC Sixshooters blogginlägg femtonde februari

Linn Bäckmans krönika i Nacka-Värmdöposten 14:e juni
CC Sixshooters blogginlägg fjärde februari
CC Sixshooters blogginlägg sjätte februari

Jorå, så att. Men goda vänner och annat löst folk. Det kommer mera.
För döm om min förvåning när jag googlade mina egna formuleringar, för att övertyga mig om att det inte var jag som var galen, och hittade, vad jag bara kan anta, Linn Bäckmans blogg.
Här är den.

Och här följer några exempel:
Linn Bäckman
CC Sixshooter

Linn Bäckman
CC Sixshooter

Linn Bäckman
CC Sixshooter

Linn Bäckman
CC Sixshooter

Och min och YSC:s personliga favorit:
Linn Bäckman
CC Sixshooter

Nä du, Linn, inte vet väl jag varför du har gjort på detta viset.
Men men, märklig som världen är: du känner YSC. Knasigt, va?

Över och ut, så länge.

# 9

För ett år sedan på dagen idag.

Det var jag och Spader Dam. Det var fylla och villa och Trädgården.

Det var en ihärdig rödtott som vi kallade Dennis the Menace med Red Bull och en påhittad efterfest i Skogskyrkogården.

Och så kom han. Snickarn, Riddaren, the man with a plan.

Och Spader Dams hjärta, det som hon trodde var bottenfryst, smälte som en katt på ett hett plåttak. Fötter sveptes undan. Änglar sjöng. Och allt det där.

Mmm, fy fan vad fin den är, den där kärleken.

Jag drar på mig paraduniformen och slår på stora trumman idag.

Grattis. Fina, fina ni.

# 8

Vi måste sluta träffas såhär:

Jag sticker in huvudet i hennes rum.

-Jag har kissat i en mugg och ställt den i luckan. Det var inget mer idag, va?

-Du kan rutinerna nu, skrattar hon.

-Mmm, säger jag. Det skulle vara soft om du kunde ge mig grönt ljus snart.

-Ja, säger hon. En annan sak som skulle vara soft är om du och din pojkvän kunde sluta kasta gris med er klamydia. Inte för att jag inte tycker att det är trevligt att träffa dig. Du är alltid välkommen.

-Tack, antar jag. Ringer du mig på måndag, då?

-Japp.

# 7

Fin sång om hur billigt allting är. Bara tingeltangel och glittrande skräp, egentligen.

Och här är en på svenska. Samma sak här tydligen.

# 6

Så låter våra samtal. På riktigt, faktiskt:

-Hej det är Bill Gates. Kommer du ihåg Antwerpen -89? ANTS, ANTS.

-Ja.

-Okej. Jag faxar en faktura på fyrahundra spänn.

Man vet att man varit vänner alldeles tillräckligt länge när ett sådant samtal är helt rimligt.

Det är inte bara rimligt. Det är helt självklart.

Fy fan, vad fint det är med balkong och sommarregn och öl i kartong och er.

# 5

YSC och jag gick också vilse.

I midsommarskuggorna och alkoholdimman.

Kanske glömde vi vilka vi var. Kanske tappade vi bort vår blick.

Eller så kunde vi bara inte se varandra för att vi stirrade rakt ner i glasen och ut i löven.

Han sade att jag var oärlig. Att jag inte kunde låta bli att ragga.

Jag sade saker om förakt, jag sade att han hade förstört allt.

Vi pratade om svartsjukan och så stod han vid vår dörr. Viskade sagor om oss.

För oss.

Vi pratade om oss som att vi var några andra. Som att vi inte förstod. Som att vi var någonting som inte spelade någon roll.

Ibland lät det som att vi sade att vi inte ens fanns.

I skuggorna och dimman växte våra små garderobsmonster tills de tornade upp sig över våra huvuden. Och vi låtsades att vi inte var rädda.

Vi gjorde våra blickar kalla mot varandra, visade huggtänderna och morrade lågt. Arga hundar är farligare hundar än sorgsna hundar.

-Du är, morrade han.

-Du är, morrade jag.

Och när solen gick upp igen så insåg vi vad vi hade gjort. Det vi aldrig någonsin skulle göra. Dyra löften som var skit värda när vi kommit till botten av flaskan.

Vi som aldrig skulle ge oss på varandras karaktärer. Vi som skulle vara dem som förstod skillnaden mellan vad en person gör och vad en person är. Vi gjorde just det.

Så fanns bara tårarna kvar. Och ett gemensamt nederlag.

Först nu kan vi se att det var en seger. Att våga misslyckas.

Att våga gå vilse. Att våga lita på att den andra letar.

Tills den hittar.

# 4

I början av juni gick jag vilse. I en annan stad. En stad av obegripligt mörker och oanständigt ljus.

Där vittrade världen sönder under mina fötter, allting var solbränt och sprucket.

Jag satte ner fötterna försiktigt och någonting i mig gick sönder.

I den staden blundar man och ber till en gud som fortfarande är närvarande när man går över gatan. Efter ett par dagar insåg jag att jag inte visste vad jag bad om.

Den här staden är obrydd, en vacker kvinna som åldras ensam i en vinterträdgård med en gin&tonic i en handen och en cigarrcigarett i den andra. Den här staden sneglar inte ens på en när man söker hennes sällskap. Hon säger: jag är vad jag är, även när du hatar mig så måste du älska mig.

Hon skrattar åt din förtvivlan och så erbjuder hon dig ett alibi.

Nä, här glömmer man vad det är man ber för. Man kan leva här och man kan dö här. Man kan bli slukad av henne. Hennes alibi är att försvinna.

Hon säger: Det som du kallar ditt liv, kan ta slut här och nu. Du kan gömma dig här hos mig. I mina sprickor och mitt obegripliga mörker kommer ingen att hitta dig.

Jag tar Hjärter Dam hårt i armen när yrseln blir för stark. Jag letar efter mig i hennes blick.

Den är lika vilsen som min.

# 3

-Jag vet att du klarar dig, säger hon. Men jag vill inte tänka på att du är i den där världen.

-Bland det där, hon gestikulerar mot skärmen. Mot bilderna den visar. Jag tittar. Jag ser inte. Jag ser inte.

-Det måste handla om att göra ett val, säger han och irritationen i rösten. Jag vet att han vill säga någonting annat. Jag vet inte vad det är han vill säga. Han reser sig och står med ryggen mot. Han ser. Han tittar inte. Han tittar inte.

-Visst kan man välja, säger jag och dödar ölen med blicken fäst i hans rygg. Visst hade jag kunnat välja annat. Men nu gjorde jag inte det, nu valde jag det här. Och vissa andra val borde ha gjorts för länge sedan. Och det är ju för dig att ta ställning till.

Jag vänder mig mot henne. Försöker tvinga henne att se men hon vänder ner ansiktet i handen. Det finns tårar där. Jag ser. Men jag hör inte. Jag hör inte.

-Jag klarar mig, säger jag och sätter på mig jackan och går. Jag stannar inte. Jag stannar aldrig.

# 2

Futuristiska manifestet.

1. Vi vill besjunga kärleken till faran, förtrogenheten med energin och oförvägenheten.
2. Mod, djärvhet och uppror skall bli grundelement i vår poesi.
3. Litteraturen har hittills förhärligat den tankfulla stillheten, kärleksruset och sömnen. Vi vill förhärliga den aggressiva rörelsen, den febriga sömnlösheten, språnget, saltomortalen, örfilen och smockan.
4. Vi förklarar att världens härlighet berikats med en ny skönhet: fartens skönhet. En racerbil med motorhuven prydd med stora tuber som liknar ormar med explosiv andedräkt...en rytande automobil som verkar driven av en kulspruta är vackrare än Nike från Samothrake.
5. Vi vill besjunga människan vid ratten, vars stång tycks gå tvärs igenom jorden, som även den har full tävlingsfart i sin omloppsbana.
6. Poeten måste med hetta, överdåd och generositet hänge sig åt att stimulera naturelementens entusiastiska intensitet.
7. Det finns ingen skönhet utom i kampen. Inget verk som inte har en aggressiv karaktär kan vara ett mästerverk. Poesin bör uppfattas som en våldsam attack mot de okända krafterna, för att tvinga dem att underkasta sig människan.
8. Vi befinner oss på seklernas yttersta udde!... Varför skulle vi se tillbaka när vi vill slå in de hemlighetsfulla portarna till de Omöjliga? Tiden och Rummet dog i går. Vi lever redan i det absoluta, eftersom vi redan har skapat den eviga och överallt närvarande hastigheten.
9. Vi vill förhärliga kriget - världens enda hygien - militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.
10. Vi vill förstöra museerna, biblioteken, akademier, av alla slag och bekämpa moralism, feminism och varje opportunistisk eller utilitarisk feghet.
11. Vi kommer att besjunga de stora folkmassorna, hetsade av arbete, nöjen eller uppror.

Jojo, säga vad man vill om futuristerna. De visste hur man retade upp folk.

# 1

I den här världen måste man välja att vara vansinnig eller att nöja sig med att leva en skuggexistens där man långsamt förvandlas till ett genomskinligt minne av rök och aska.

Städer. Stockholm. Uppsala. Rom.

Den nya sköna världen. Att vara nykter på fulla fester är ett trubbigt tillstånd. Att vara full på nyktra fester är vassare men vänder eggen mot dig själv.

Diskussioner i inbördes samförstånd är meningslösa och självuppfyllande som kärlek till din nästa.

Till alla nästa, att vända kinden till. Till vem? Till alla. Varför? Förlåt alla. Varför? Gör om gör rätt.

Starta ett krig mot de likgiltiga, här släpps bara den in som känner något, vad som helst. Hat? Bra. Kärlek? Bra. Ångest? Bra. Eufori? Bättre. Drömde att jag ljög i natt, jag ljög och ljög och ljög. Mitt liv hängde på att jag talade sanning men jag kunde inte sluta. Jag valde fel väg trots att jag visste var den ledde. Snarare: just för att jag visste var den ledde. Är trött på att göra rätt. Gör om gör fel. Ställ dig på högkant i ett liggande rum. Hitta vilan i farten. Bind fast dig själv vid en raket. Hamna i omlopp. I kretslopp.

"Vad spelar det för roll om jag dör nu om livet är femtontusen sådana här dagar till?" Någon kvider. Orkar inte med sin egen hjärna. Vem gör det? Varför denna tyngd? Varför vi? Läser statistik högt för honom för att han ska sova. 63000 självmord orsakade av antidepressiva, 45 % av alla intagna lider av adhd, 60 % risk för människor med borderline att dö för egen hand. Hans andning blir tyngre, han sover. Jag trycker rött. Drömmer om lögner. Vi dör alla för egen hand. Konsekvensanalys.

Älska en.

Förlåt en.

Vägra älska alla.

Välj.