förutom, ni vet, de uppenbara: blod, död och allmän misär, är att vi har alldeles för många scenarion att välja mellan. 10-talet är en välsorterad giftbutik, till brädden fylld med... gift. Vi är alla profeter i vårt eget land.
Zombieapokalypsen, kapitalismkatastrofen, muterad fågelfladdermusinfluensa etc. etc.Ändå, alla ovanstående går det att förbereda sig inför. Three words: vapenlicens, guldinvestering och andningsmask.
Men det skulle kunna vara värre. Det mest osannolika scenariot är, med endast en liten twist av verkligheten, genast det mest sannolika.
Det räcker med att vi har fel. Att gud faktiskt finns och vi pratar biblisk apokalyps. Då är vi stekta. All 9 000 000 000 of us.
Minus de 144 000 som klarar sig, förstås.
Bibeln är ganska specifik när det gäller de här sakerna. Och gud har ganska bra vapen, visar det sig. Typ ALLA ANDRA apokalypsscenarion, till exempel.
Det första som skulle hända under en biblisk apokalyps är att gud ger döden en semester. Den första någonsin. Ingen dör. Och det låter ju trevligt, eller hur?
Om det inte var för alla zombiefilmer vi har sett. Vi vet ju vad som händer när ingen dör. Döden är en befrielse. Alternativet är inte liv, alternativet är odödhet. Alternativet är smärta, ruttnande kött och en hunger som inte går att stilla.
Sedan kommer ryttarna. Kriget, pesten, svälten och döden. Selfexplanatory, hm? Och ja, det är alltså ryttare nummer fyra som får oss att börja dö igen. En tredjedel av oss, vill säga. Tre miljarder människor. Relativt skonsamt, kan tyckas. Förutom att de som dör då hamnar i helvetet, förstås. FÖR ALLTID. Det är nämligen nu Lucifer faller. Och får med sig nyckeln till Inferno i fyllan och villan.
Ja, vanligt missförstånd är att helvetet finns alltid. Nej, det öppnar under apokalypsen. Alla som redan är döda får tydligen vila i frid. Som jag sade: döden är en befrielse. Men den kommer inte alltid att vara det. Sorry.
Sex miljarder människor kvar, alltså. Ändå klarar sig bara 144 000. För nu börjar jordskalven. Alla bergen flyttar sig och släpper fram havet och elden. De flesta av oss kommer alltså att dö i jordbävningar, översvämningar och skogsbrand. Somliga av er är troende, ni kommer givetvis inte att hamna i helvetet. Ni hamnar i skärselden. Ni får en chans att ångra er. Ni måste bara brinna lite först. Sedan hamnar ni i himlen.
Och de övriga 144 000, då. De vaknar strax innan apokalypsen med ett märke i pannan. Ett kainsmärke. Det är nämligen guds egna, lätt sadistiska tag. Han märker dem han vill skydda. Som Kain, till exempel. Det är sådana killar Gud gillar, sådana som dödar bröder. De kommer givetvis att jagas och plågas under hela apokalypsen, men vem har någonsin sagt att det ska vara enkelt att älska Gud. Kolla bara på Abraham och Job. Hur som helst, när jorden börjar skaka så sveper Gud upp dem i sina vida vingar, för att släppa ner dem igen när allting är över. Och sedan får de jorden i evighet, amen.
Till nästa gång Gud får ett utbrott, vill säga.
Men alltså. Vissa av er kanske känner att jag har fel nu. Att man v i s s t kan förbereda sig för apokalypsen, genom att säg... döda sin bror. Och sedan berättiga det på ett vagt bibliskt sätt. Kains ursäkt var ju som bekant att Abel kunde erbjuda Gud bättre offer, boofuckinghoo. Och ja, med tanke på vilken jävla dålig ursäkt det var så ligger det ju ganska mycket i det. Förstås. Betänk bara att om du är det minsta osäker på din tajming, så kommer du antingen hamna i fängelse och ruttna där under tiden resten av världen är upptagen med krig, pest, svält och död. Eller så kommer din bror att bli en zombie. Och du kommer att brinna i helvetet.
Och där har ni problemet med apokalypsen.
Sång.
