Det händer att svalor faller.
Bara sådär. Som att luften sviker dem. Som att himlen förkastar dem.
Det finns de som säger att en svala som har nuddat marken aldrig kan flyga igen.
Osant, som så mycket annat som de säger, men vad spelar sådant för roll?
Sanningen är att varje gång en svala faller dör ett barn.
Varje gång en svala faller skjuts det första skottet.
Varje gång en svala faller slår stormens första blixt ned någonstans.
Varje gång en svala faller så brister trygghetens membran runt någon och sanningen visar sig i sin sinnesödeläggande prakt.
Sanningen är att det finns inga samband, det finns inget syfte och ingen syndabock. Det finns bara en slump som i sin blindhet är totalt rättvis och vi kommer att möta döden alldeles, alldeles ensamma.
Och alla hundar i alla filmer du såg som barn har dött för länge sedan.
Tänk på det nästa gång du ser en svala. Tänk på skillnaden mellan att flyga och att falla.
Gå sedan hem och berätta en osann och vacker historia för någon du älskar.
Innan svalan faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar