Eller så är det bara trassel på tråden någonstans mellan sjöstaden och hans strand.
Det är ju ändå en lång jävla tråd. Åttatusensexhundra kilometer, men vem räknar på sådant.
Vi pratar om det där med saknad. Eller så gör vi det inte.
Vi pratar om det där med saknad. Eller så gör vi det inte.
Med oss är det svårt att säga vad som är vad.
I vår relation är det så många saker som egentligen inte får sägas.
Jag får till exempel inte berätta att när jag tänkte på honom häromdagen så svartnade det för ögonen.
Att bröstkorgen låste sig ungefär som av ett pistolskott.
För att han inte är här. För att jag är det.
Han får till exempel inte berätta att han inte riktigt klarar sig utan mig. Att han förvandlas mer och mer till Hunter S. Thompson varenda dag. Att han klättrade upp i ett träd och nästan ströp en tupp häromdagen.
För att jag är här. För att han inte är det.
Nä, han köper en tigerunge till sin strand eller bara lite mer trassel.
Jag tar ut min whisky på balkongen och sätter mig och gråter tröstlöst.
Eller om jag bara får något i ögat.
Med oss är det alltid svårt att säga vad som är vad.
Helt full av saknad, eller tom av ensamhet. I ett land där alla känner alla, men ingen kan någons efternamn eller ålder. Eller så blir jag bara full, ibland, och svanhoppar ner för backar. Eller så tar jag en båt ut till en ö som kallas bamboo, men egentligen heter nåt helt annat. Fast man får ju bada från båten. Och bli full på den.
SvaraRaderaSamtidigt som allting händer, händer inget och jag har klarat rubiks kub för att göra nåt annorlunda. Fast då börjar jag tänka, det är ju mitt liv - Rubiks kub. Den är nästan löst, men nån jävel har plockat isär den och satt en bit åt fel håll. För den biten. Hon är ju på en helt annan plats.