Där mina demoner gömmer sig.

Så, december är vunnen och allt det där. Jag vaknar klockan två och vet inte vem jag är.

I trähuset på ön är fönstren blinda mot natten. Den kan se mig, men jag ser ingenting.
Jag stirrar tillbaka på krypskyttarna och trollen. Det är jag som är monstret i det lilla rummet med envägsglas. Kom in ni, jag har ingenting att säga.

Hjärter dam kom hit med min döda mormors pjamas. Faderskapet travar vedträ på vedträ i spisen. Moderskeppet serverar litervis med te i drakservisen. Kylan är inuti, den biter ingenting på, jag känner hur den strömmar under huden. En underjordisk, bottenlös källa där bleka, ögonlösa fiskar lever sina stumma, hemliga liv.

-Vem är du i all den här ilskan, frågar M tyst i tankarna. Vem vill du vara när den har gått över?
Jag är hon på spegelsidan, hon som trollen är rädda för. Jag är flickan som aldrig sover.
Kylan spritter till i bröstet. Demonerna är också vakna.