Frost.

Står i solen och balanserar på bryggkanten. Det är årets mörkaste dag. 
 Imorgon, tänker jag. Imorgon har jag vunnit december. 
I viken håller isen på att lägga sig, den är svart som glas. Havet kämpar emot, isen sjunger och brister, det låter som ben som knäcks. 
Det låter som våld. Annars är det tyst i världen. 
Allt är täckt av frost. Allt är täckt av ett tunt lager gnistrande död. 
Jag tänker på isdamen i mumintrollen. Hennes släckta blick. 
Om jag står kvar här kommer jag att bli hon. 
Jag väger på hälarna. Isen sjunger och brister. 
Benen knäcks, döden lägger sig. 
Det är årets mörkaste dag.