Ännu en sömnlös natt. Lyssnar på en man som med vänlig, trygg röst talar om gudsbilden. Gudsuppfattningen. Han känner inte igen sig i den. Det här är en modern kristen; det är så tydligt att han vill att vi ska veta det. Att han vill ställa sig vid sidan av de tokiga gammelkristna.
- Varför refererar man alltid till Gud som en man? säger han. Gud är kärleken.
Jag tror att man är ganska vilsen som kristen idag. Man älskar någon som har blivit frånvänd och likgiltig. Som har tystnat. Som inte har tid. En gång i tiden var han passionerad. Svartsjuk och häftig, blixt och dunder. Men det var längesedan. Kristna idag, nog måste de undra vad de har gjort för fel.
Det var svårt att få fattiga att försäkra sig under början av 1900-talet. De ansåg att det vore att förolämpa Gud. Det var ju hans uppgift att ta hand om dem. De behövde ingen annan livboj. Det berör mig. Sådan tillit, sådan förtröstan.
Hundra år senare.
Gud är död.
Kärleken är döende.
Det är sent på jorden.
Men försäkrade är vi. Hela bunten.
http://www.youtube.com/watch?v=tdeOtiA5qmE&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar