# 3

Uttråkning, är det ett bra skäl att blogga?
Inte direkt, kanske. Inte när man inte har någonting att säga.
Jag har alltid någonting att säga.
Vissa bloggar handlar ju om vad bloggförfattaren gör, att de kanske eller kanske inte kommer att hinna till gymmet. Vissa bloggar handlar om maten bloggförfattaren lagar. Sedan handlar de om att bloggförfattaren äter sagda mat.
Jag kan också blogga om vad jag gör. Jag ligger på mage i sängen och lyssnar på musik släppt på skiva 1961. Just nu spelar jag I'm Blue med The Ikettes för mig själv. Så mycket gillar jag mig själv.
Jag läser också mina tre favoritbloggar på engelska. Och skrattar högt tills jag börjar hosta. Då hostar jag ett tag. Sedan skrattar jag igen. Egentligen är jag inte ett dugg uttråkad. Eller snarare, jag är uttråkad på det bästa sättet. Det är lördag och jag borde vara full och dum. Men jag väljer att ligga på mage i sängen istället. Och jo, ja, jag vet att nyckelordet är att jag väljer. Jag skulle kunna vara full och dum. Om jag ville.
Ibland kommer YSC in i rummet och skäller lite på mig.
Nyss morrade han:
-Fan, baby, du får inte tillåta att jag tilltalar dig på det här sättet.
-Vilket då, hjärtat?
-Kvasi-irriterat.
-Ok, hjärtat. Har du packat ner handduk?
-NEJ! fräser han kvasi-irriterat och stormar ut.
Mer då. Jag har bytt lakan i sängen. Men det gjorde jag för trettio sekunder sedan. Innan låg jag direkt på madrassen eftersom jag hade föst ihop alla lakan i ett hörn. De luktade hårsprej. Jag använder inte hårsprej. Är allergisk mot skiten. YSC använder inte heller hårsprej. Han har inte tillräckligt mycket hår.
Nu spelar jag Coltrane för mig själv. My Favorite Things. Fint skräp.
-Är de här dina? frågar YSC och håller upp ett par Calvin Klein-trosor.
-Nä, hjärtat, säger jag.
-Vems är de då?
-Inte vet jag, hjärtat. Jag har faktiskt ingen aning om vad som pågår när jag inte är här.
-Uppenbarligen inte jag heller, fräser han kvasi-irriterat och stormar ut.
Mellan de kvasi-irriterade utbrotten följer jag också en helt meningslös facebook-utveckling. En tjej som jag inte känner har blivit ihop med en kille som jag inte känner. Av någon osagd anledning gillade jag detta, så nu följer jag kommentarstråden. Jag känner ingen av människorna som kommenterar. Jag vet inte varför jag gör detta, ändå finner jag viss tillfredsställelse i det.
-Baby, var är min rakapparatsladdare, säger YSC.
-Jag vet inte, hjärtat, säger jag.
-Men det var ju du som använde den sist.
-Ok, hjärtat. Vad exakt använde jag den till?
-Jamen, inte FAN vet jag, fräser YSC kvasi-irriterat och stormar in i badrummet där laddaren brukar ligga. Den ligger där.
Men sedan, precis när Raindrops med Dee Clark kickar igång, kommer han in igen.
-Ska vi dricka rosa bubblor på balkongen? säger han.
-Ja, hjärtat, säger jag.
Ha en fin kväll alla nalensnajdare och swingpjattar.