Busstationen mittemellan.
Här är det alltid minst en timme kvar tills bussen går.
Jag köper kaffe på pressbyrån. Ingen bulle för fem kronor, tack.
Mittemot mig sitter en kvinna i smutsvita moonjoggings och rullator.
Hon hostar och hostar. Hon måste ha fingret i munnen för att inte hosta ut sina löständer.
Jag tar en klunk och tittar vänster. Där sitter någon som är cirka trettiofem och heter typ Leffe.
Han dricker Sofiero och håller låda för två pensionärer.
-En sak ni ska passa er för, det är syrianer. Fan, de har alltid en kusin och en brorsa och en farbror och så helt plötsligt ringer telefonen och så är det någon jävel som säger att du måste köpa en Saab. Så då gör du det. Ja men så står du där med en jävla Saab och känner dig jävligt dum, va?
Jag tittar på klockan. Den är tjugo över elva.
Så tittar jag höger. Hon som sitter där är lika gammal som jag. Hon tittar på mig med öppen mun. Och jag inser att hon tror att hon känner mig. Att det är därför hon tittar.
Så jag tittar rakt fram. Det är minst en timme kvar tills bussen går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar