Om igår.
Står och hänger över räcket vid Sollidenscenen på Skansen. Kanonerna i ryggen.
Kikar över vattnet på Stockholm. Hon tittar tillbaka. Vänder inte bort blicken.
-Vad står du där för? säger hon. Jag ser ju att du tittar, kom ner och lek.
Jag kan inte låta bli att le.
-Fan, vad fin du är, säger jag. Men inte i kväll, jag har inte tid.
Åker stadsbuss. Förbi Berns.
-Det var länge sedan, säger Berns. Var har du varit? Kom in då, för fan. Slösa lite tid med mig.
-Kommer snart, lovar jag. Men inte i kväll. Jag har annat för mig.
Hamngatan upp, genom allt glitter, alla ljus. Förbi Götgatsbarerna med alla outsägligt vackra flickeflarn och betongbarn.
Ibland finns här allt som jag vill ha. Men inte i kväll.
I kväll finns allt som jag vill ha någonannanstans.
Hon ropade kärleksfulla ord till mig också i går. När jag stod på en bro och spanade mot Sergel-klumpen medan övriga stan var öronbedövande tyst. På fredag tar vi henne i handen och låter henne skrika!
SvaraRaderaYes! Du, jag och ett pimpat Stockholm. Kan inte se en bättre fredag.
SvaraRadera