# 38

Han har mörkt blå regnbågshinnor och blick som en pitbull. Orden väller ur honom som att de har väntat länge på att få höras. Den minste och smartaste pojken i klassen. Den som ingen lärare orkade prata med. Den som de bara pratade om.
Han berättar sina historier i expressfart. Och jag skrattar. Och skrattar. Ibland pikar han den norrländske jätten i hörnet. Pilsnabba pikar. Jätten skrattar också.
När vi ska skiljas säger han:
-Tre saker fick jag lära mig som barn: slå aldrig någonsin en tjej, skvallra aldrig och tala inte nedsättande om någons mamma. Tar man inte med sig de grejerna är man körd.
-Jag har aldrig förstått det där med att snacka skit om någons mamma, säger jag. Jag skulle nog bara tycka att det var dumt om någon sade åt mig att min mamma var en hora.
Han ler snett.
-Men så är det ju inte jag som hälsar på dig på din permission.
Den jättelike frivårdaren tittar på klockan.
-Det är dags, säger han.

Till dig, unge herr frihetsberövad.

www.youtube.com/watch?v=R1uIFs-pNdc