torsdag 10 december 2009

# 16

Han skrattar och säger att han bara kommer att leva tills han är fyrtio.
Han säger att det innebär att vi kommer att få sjutusentrehundra dagar tillsammans och att det är allt som krävs.
Kanske är det så. Tiden bär sig märkligt åt när det gäller oss, sträcker ut sig och blir lång. Längre när jag måste sakna honom. Träffades vi igår? säger vi. Det känns som en livstid sedan.
Han tror att han ska få heta Hjärter Kung i min blogg, jag säger att jag hoppas att det aldrig blir så. Vissa vad är jag inte beredd att förlora.
Jag säger att jag aldrig har ätit plankstek. Då tvingar han mig att beställa det. Sedan blir vi osams om huruvida köttet är medium eller genomstekt. Man kan inte tycka fakta, säger han när han vill vinna en diskussion. Stjärnstopp, säger jag. Vi säger båda: Du tror vad du tror, så vet jag vad jag vet.
Han säger aldrig tack, men det är han inte medveten om. Han säger alltid förlåt, det är han inte heller medveten om.
När jag säger: 'vi hörs' så hör han: 'dra åt helvete'.
Han säger att vår bröllopsdans ska vara "We are beautiful, we are doomed". I valstakt.
-Du är the wild card, baby. Klart du ska heta Jokern.

2 kommentarer: