# 9

Dagen efter. Kvällen före serverades det glögg, rödtjut, whisky, vodka, ouzo och tvåhundra sorters julkakor hemma hos fabulösa Klöver Dam.
Förutom ett kort gästspel av en sömnig Spader Knekt och en glad Pannkakskung var jag ensam med tidningsfolket. Lite som att mingla i lejongropen. De är fina, tidningsfolket. De vet hur man trasslar till det för sig. Och de letar lika entusiastiskt efter det där som envist gömmer sig i botten på nästa glas varenda gång man träffar dem. Lite som jag antar jag.
Man kan konstatera, såhär i efterhand, att trots tårar som spilldes bland kakorna och trots att det sovs en del i badkaret var det nog en lyckad kväll. Och att det händer att gammal vänskap dör utan att man känner särskilt mycket. Man kan konstatera att vissa saker som sägs sent i trapphus kräver sitt lejonhjärta. Och att ger du dig själv för mycket credd är det lätt att du blir lite tråkig att prata med. Man kan konstarera att meningen not even in the same ballpark, baby är en relativt lurig fras att infoga i ett sammanhang. Och att Just D är en väldigt stämningshöjande grupp överlag. Man kan konstatera att män som ger sig ut i natten och kommer tillbaka med whisky, vodka och rödtjut borde hyllas som hjältar. Och man kan nog med säkerhet konstatera att vissa av oss var väldigt dåliga på att gå hem.
Men det finaste konstaterandet stod den gamle sporträven som följde mig till tunnelbanan för:
-Journalister skapar inga berättelser, de bara återger dem. Men nog fan kan de festa.