# 49

Jag har ju ingen teve. Eller jag har en teve men inga kanaler.
Unge Junker har en teve. Och kanaler. Vi är för bakfulla för att titta på downloads så vi ligger i någon sorts tvåmannaormgrop och tittar på trean.
Trean är fantastisk. De sänder Svenska Hollywoodfruar. Och jag vet att det här har varit en så kallad snackis och att det inte längre är det. Men jag kan inte låta bli att skriva om det.
Det är episkt. Jag kan inte sluta skratta. Det gör ont i huvudet när jag skrattar men jag skrattar ändå. Det är värt det dova bultandet.
Speciellt åt Maria. Hon måste leva på en strikt valiumdiet. Jag förstår inte vad hon säger. Jag förstår inte hur det låter inuti hennes huvud innan hon öppnar munnen för att pratar. Det känns inte som att vi är samma djurart.
-Tänk om man går in i ett badrum och så letar man frenetiskt efter en handduk. Och så hittar man bara det här: massa tofsar. Det måste ju vara jättejobbigt. Men jag vet inte, jag tycker att det är fint.
Observera att hon pratar om sitt eget badrum.
Unge Junker blir arg. Han vill också vara en hollywoodfru. Han skakar på huvudet och fnyser.
Han skulle vara en bra hollywoodfru. Om jag någonsin blir Paul Anka så ska Unge Junker få vara min fru. Det är ett löfte.