torsdag 17 december 2009

# 28

Det är någonting visst med någon som snubblar med dig till bussen klockan nollsex enkom för att ställa sig som det enda skyddet mellan dig och vinden från Sibirien. Det värmer mer än dina fingrar mellan len hud och ull.
Det är någonting visst med någon som ringer och rapporterar om alla Kim Jong-ils göranden och låtanden medan du svär i försenade tåg genom mörkret. Som klockan nollsextrettio säger: det enda rådet jag har att erbjuda dig är att aldrig lita på en despot i platåskor.

Det finns ett sällsport ljus i vissa människor som inte går att översätta. Som brinner envist hur stormen än river. Hur mörkret än tynger.
Det finns en sällspord värme bara i att veta att vissa människor finns. Och att de kommer att lämna lampan brinnande i fönstret. Så att vi alltid hittar varandra. Även i den svartaste natten. Hur lång den natten än blir.
Mina vackraste irrbloss. Jag älskar er alla.

2 kommentarer:

  1. Men du då, som med en massa ord formade till ett blogginlägg kan skydda mig från stormen som är ensamhet, och kylan som kallas saknad, en hel dag.
    Du är fantastisk.

    SvaraRadera
  2. Du är fin. Världens finaste.

    SvaraRadera