# 11

Ett sorts avslut:
-Det här betyder absolut ingenting, försäkrar han med ett grepp om mitt hår som får mina ögon salta.
Och i hans ständigt nystädade värld är det nog mycket lite som gör det.
Men jag ser så tydligt att han ljuger.
Och det hörs så tydligt vem det är han försöker övertyga.
-Du vet, när man försöker slå in öppna dörrar, snubblar man alltid på tröskeln, säger jag senare, när jag står i hallen.
Och jag ler elakt när jag vinglar nerför trappan i askungens skor, för jag hann se skuggan i hans blick innan han smällde igen dörren.
Men det hjälper inte.
Och ett helt paket Extra med lakrits- och hallonsmak hjälper inte heller.
För det är den där smaken. Salt och sur och besk, på en och samma gång.
Det är smaken av misslyckande, baby.
Och när dagen är slut, när vi är ensamma med speglarna, betyder det här absolut ingenting.