# 3

Idag blev en sådan där dag. En sådan där dag då jag kommer hem till Unge Junker med en burk Bullens pilsnerkorv och ett tröstlöst hjärta i högsta hugg.
Han frågar ingenting om korven och när jag kvider att jag aldrig har ätit sådan så ställer han den i ett skåp och säger att den smakar som vanlig korv.
Han säger ingenting om mitt tröstlösa hjärta.
Han sätter på kaffe och låter mig spela min spellista. Sedan säger han att han döpt om Le petite blanche till Bloggdatorn och att den kan få vara min.
Då börjar jag nästan gråta.
Och jag kryper ihop i den där soffan som är min soffa. Den som har ett lönnfack där jag förvarar nästan allt som är mitt. Ser ut över Stockholm. Gondolen är i jämnhöjd med mig, Slussen en avgrund långt nedanför.
Vi pratar om allt som är oviktigt i världen men väldigt viktigt härinne. Christopher Walkens förmåga att vara uttrycksfullt uttryckslös. Vad som egentligen är skillnaden mellan en mashup och att bara sampla. Jag bjuder honom på vita snus och han bjuder mig på bruna snus.
Jag sätter på mig världens fulaste mjukisbyxor som ligger i lönnfacket.
Och det tröstlösa hjärtat är tröstat.