# 43

De här dagarna. Som klister.

Hon vässar sina vapen. Hon tänker inte.

När vapnen är vassa kommer ingenting åt. Når ingenting fram.

Hon tystnar. Hon tänker om.

Var börjar allting om.

Här börjar allting om.

Det börjar alltid om.

-Det är vattnet, säger en.

-Du måste tvinga fram det, säger en annan.

-Det är det inte, säger hon. Det kan jag inte.

Hon väntar, säger hon till mörkret och snöslasket.

Men mörkret och snöslasket har annat för sig.

Hon är inte ensam. Hon har sig själv.

Hon har kaffe och hon har vatten.

Hon kan vara tyst i hur många mörka dagar som helst.

Men det är det ingen som vet.