Cheshirekatten, alltså. Det är nog den romankaraktär som har inspirerat mig mest. Den är perfekt. Jag hatar Lewis Carroll för att han redan har skrivit den. Jag har citerat den i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag tror verkligen att den sitter inne med svaret. På den där frågan, ni vet. Den svåraste.
Lyssna bara på det här:
Alice: But I don't want to go among mad people.
The Cat: Oh, you can't help that. We're all mad here. I'm mad. You're mad.
Alice: How do you know I'm mad?
The Cat: You must be. Or you wouldn't have come here.
Alice: And how do you know that you're mad?
The Cat: To begin with, a dog's not mad. You grant that?
Alice: I suppose so,
The Cat: Well, then, you see, a dog growls when it's angry, and wags its tail when it's pleased. Now I growl when I'm pleased, and wag my tail when I'm angry. Therefore I'm mad.
Alice i underlandet förresten, om ni inte har läst den som vuxna och på rätt språk, så gör det. Innan ni ser filmen. Som för övrigt antagligen också kommer att bli alldeles överjävligt fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar