# 31

L.O.V.E. - It's who you know.
AH drar handen över sin halvsnaggade hjässa. När han tittar upp är hans ögon torra och röda.
En trött gest över en trött mans huvud, tänker hon.
-Jag är inte nazist, säger han och hans röst låter oanvänd. Allt det där var länge sedan.
Han ser förvånad ut.
-Det är du inte? säger hon. Men det har du varit.
-Nej, det är jag fan inte. Jag har ingenting emot judar. Jag har ingen åsikt i frågan. Jag var yngre då.
Det finns ingen energi i hans utbrott. De skulle kunna sitta och prata om vädret. Om den här vintern. Om snö.
-Du har ingen åsikt i frågan? I... judefrågan.
Hon ler nu. Men inte med munnen, hennes tankar formas till ett hånflin. Sluta nu, säger hon till sig själv. Sluta håll på.
AH reagerar inte på formuleringen. Det är som att han har sugits ur sig själv.
-Nä, säger han. Jag har ingen åsikt.
-Varför gjorde du det då? Varför stal ni skylten? Den måste ju ändå anses vara en välkänd nazistisk symbol.
Han stirrar på henne. Där är ingen hemma, tänker hon. Det är de här rummen. Här finns inget liv. Här finns bara luftkonditionerad tystnad.
-Vilka vi? säger han. Det finns inget vi och om det fanns ett vi så var det inte det som stal skylten. Det var kanske araberna.
Han dricker cola light och ser inte ut som en nazist. Han ser ut som en bilmeck. Alla nazister kan kanske inte ha stålbågade glasögon och skinnhatt.
-Vilka araber?
-Araberna är ju mer nazister än vi. Och de behöver nog pengarna mer.
Arbete gör dig fri. Hon snurrar pennan mellan fingrarna. Det är för att hon inte röker. Det är tvångsmässigt. Hon skriver ingenting. Du kanske borde ha arbetat hårdare, AH. Då hade du kanske varit mindre ofri.
-Nazistaraberna, alltså? Men vi väntar med dem. Du är ju inte utvald för skojs skull. Du är ju känd nazist. Det finns källor. Vittnen. Du har ju pratat om det här med dem. Att ni stal skylten. För att få pengar till vapen.
Han fnyser. Frustrerad och någonting annat. Hatisk eller rädd. Det är omöjligt att avgöra.
-Ni har ingenting, du vet ingenting. Vadå för vittnen? Tjallare. Svin. Det är vad ni har.
-Kan man verkligen tjalla om det inte har begåtts något brott?
Hon knäpper med pennan. Tvång, tänker hon och slutar.
-Man kan ljuga.
-Varför skulle någon vilja göra det? Vem skulle det vara?
Dumt att ställa två frågor på en gång. Han kommer inte att svara. Koncentrera dig.
-Judarna, kanske. De ser nazister överallt, de vill att vi ska se nazister överallt. Du vet hur det är.
-Judarna, alltså?
Hon drar handen över hjässan. En trött gest. Vem som än stal den där skylten, stal en lögn, tänker hon och stänger av bandspelaren.