Han sitter uppkrupen på diskbänken och sandpapprar en jeansjacka.
Men först är vi i den där second hand-butiken där vi hade vår första dejt.
Han hittar två kompisar som gör samhällstjänst, jag hittar ett par skor som jag inte orkar köpa eftersom kvinnan i kassan verkar ha satt på sig allt som inte fick plats på galgarna.
Sedan hamnar vi via villovägar på Punk-T-shop där jag blir nostalgisk och omringad av märkliga män med oklara intentioner medan han betalar.
På Kulturhuset letar vi förgäves efter mat och på fjärde våningen hävdar jag att hans ord inte betyder ett skit för mig. Och vi letar och letar och rulltrapporna tar aldrig slut men det enda vi hittar är oändligt vackra foton av skolflickor i varierande obehagliga miljöer.
Så vi fortsätter till Koh phangan med full tunnelbana genom en evinnerlig diskussion om semantik och vem av oss som har mest aspergers. Du är så jävla dum i huvudet, säger jag när han kysser mig och det gör man inte på fulla tunnelbanor klockan fem så en man med en hjärttatuering på handen måste vända sig bort för att vi inte ska se att han ler. För det gör man ju faktiskt inte heller på fulla tunnelbanor klockan fem.
Vi tvingar servitören att välja mat, men han förstår inte vad vi säger och vi förstår inte vad han säger. Det blir den godaste maten ändå och jag blir nästan full på ett glas vin.
Jag säger att jag vill stanna där jag är, för då känns det som att vi inte behöver skiljas åt.
Han skrattar bara och drar mig ut i snön, via bussar och videobutiker och matbutiker där jag inte kan välja någonting så vi väljer allt och låter våra ica-kassörskor tävla mot varandra. Min vinner.
-Du är en gammal tant, säger jag när han köper röda Prince.
Och vi tar oss hem genom snö och vi skrattar mållöst. Titta, titta, säger jag och vet inte riktigt om jag ens menar någonting men han förstår och håller med så vi står stilla en stund.
Ändå hittar vi hem på något sätt och på alla sätt och han kravlar sig upp på diskbänken. Med jeansjacka och sandpapper.
Och vi tjafsar om svensk punk. Och jag säger att du gör alltid sådär och det är inte ens det det handlar om till att börja med.
Sedan kysser han mig på halsen och jag glömmer allt.
-Du slåss oschysst, säger jag och försöker sparka honom på benet.
Jag missar.
älskar sättet du skriver på.
SvaraRaderaÅh! Tack, felicia.
SvaraRaderaSkriv mer, längre, jag blir alltid så ledsen när dina inlägg tar slut, även om de tar slut på det bra sättet. Skriv en bok och jag lovar att jag läser!
SvaraRaderaAlice! Du är nog den bästa läsaren jag har! Så mycket kärlek. Och arbetsnamnet på boken är Cracked, vad tror du?
SvaraRadera