# 43

-Kan du vara snäll att inte skicka några budskap till mig via din blogg, säger han.
-Kan jag väl, säger jag.
Så det här är inget budskap. Det bara låter som ett. Och skulle det nu vara ett budskap så är det riktat till någon annan.
Ibland är det ingen anka, trots att det både går och pratar som en.
Hursomhelst och detta om detta, vad jag ville skriva av mig är alltså detta:
jag är inte gränslös. Tvärtom. Mina gränser är klart definierade, rakknivsvassa linjer i sanden.
Och visst kan jag ofta missuppfattas som gränslös. Men det är för att jag inte tänker förolämpa någons intelligens genom att berätta för den om rätt och fel. Jag anser mig inte behöva berätta för någon vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Jag behöver inte befatta mig med samtal kring vad som irriterar mig och vad som inte gör det och varför och vad skillnaden egentligen är. När dagen är slut är det enkelt. Beter du dig schysst mot mig så beter jag mig schysst mot dig. Och det är inte svårare än vanligt jävla bonnhyfs.
Och angående det där med förståelse. Jag har hur mycket som helst. Tills den tar slut. Men då är den slut. Tvärslut. Och då finns det ingen väg tillbaka. Det finns inga laddningsbara batterier. Det du får dig tilldelat är det du får. Inte konstigare än så.
Slutligen det tredje då: ja, jag verkar så jävla snäll och glad och lugn. Det är för att jag är det. För att jag fram till gränsen där mitt tålamod tar slut inte ser några som helst skäl till att slösa energi på bagateller. Men så fort du bestämmer dig för att testa hur det skulle vara att ta det där extra steget. Eller så fort du får för dig att betrakta min allmänna trevlighet som värnlöshet och attackera mig. Då är det slut.
Och då är du en knähund som försöker pissa revir i vargmarker. Tro mig. Du vill inte se mig arg. Du vill inte ens se mig irriterad. Det finns ingenting sött eller schysst över mig när jag tappat tålamodet. Inga smilgropar och inga glittrande ögon. Bara ett hämndlysten sattyg som slåss fulare än du trodde var möjligt.

Sådär då. Nu är jag klar. Fall tillbaka, lilla soldat, du kan säkert hitta jämnstora varelser att bråka med. Ingen skam i reträtten. Du visste inte bättre, men nu har du blivit varnad.
Puss och kram, CC.

Ps. Okej, det blev ett budskap. Men det är iallafall inte till den som inte ville ha ett budskap. True story. Korsar hjärtat, hoppas på döden. Ds.