# 25

-Det där är inte vi, va? säger jag till Hjärter Dam och gör en menande gest.
Vi har tagit oss till Debaser Slussen för att titta på Moneybrother.
Men på Debaser Slussen har männen medieglasögon, sådana där som de coola hade för några år sedan. Nu får det dem bara att se gamla och daterade ut.
Hjärter Dam skrattar torrt.
-Nä, fy fan, det där kommer aldrig att vara vi.
Och vi ställer oss mitt på golvet och är två äpplen höga. Det spelar ingen roll var vi står på spelning. Vi ser aldrig någonting. Däremot ser vi ett par som vi inte tycker om så vi hånskrattar åt dem ett tag medan vi hittar på en dialog dem emellan och en hel tankevärld som tillhör dem.
Jag dricker ljummen öl och berättar om den där gången då Anders Wendin nästan dog. Och den historien är bra, hur man än berättar den, så Hjärter Dam skrockar.
Sedan går han på, Pengabrorsan.
Och vi dansar medan luften tar slut och man känner hur sprickorna i Slussens fundament vidgar sig. Det är fantastiskt och det är magiskt.
Och det är Debaser Slussens skitiga mörker igen. Alla de där kvällarna med dans dans dans och öl och tyska turister. Musiken. Det var här det började, då när tvåtusentalet fortfarande var nyfött och vi lyssnade, andades och var electroclash och garagerock.
-Det här är vi, va? säger jag till Hjärter Dam.
Jag tror inte att hon hör ett ord men hon ler och hon nickar.