Den nyligen återupplivade bioklubben var på bio idag. Först var vi på bx3 och drack de obligatoriska glasen vin. Jag drack ett glas vin för Hjärter Dam också. Hon ska ha en vit månad.
-Februari är den bästa vita månaden, sade hon.
-För att den är kortast? undrade jag.
-Ja.
Sedan kom Spader Dam också. Hon har inte en vit månad.
Det var Spader Dam som hade valt film.
Precious hade hon valt.
Den handlar om en fet tjej, gravid för andra gången med sin fars barn. Hon har blivit utkastad från skolan, hennes mamma misshandlar henne på alla möjliga sätt och hennes första barn har downs syndrom. Det barnet heter för övrigt Mongo, vilket är ganska roligt. Mariah Carey spelar socialarbetare med mustasch. Precious, som huvudpersonen heter, kan inte läsa. Men hon är bra på matte. Och det är alltid något, så hon hamnar i något sorts hjälpprogram.
Ungefär tre minuter in i filmen får jag kväljningar. Inte för att den är dålig, utan för att den är fullkomligt vidrig. DN:s recensent kallade den för en sorts feelgood-film. Jag vet inte, det skulle vara de sista tjugo sekunderna isåfall. Resten var ganska feelbad.
Det är inte riktigt vad man väntar sig när Oprah har hållit i spakarna. Vilket hon har gjort, på något vis. Typ verkställande producent eller dylikt. Men jag kanske har missförstått Oprah.
Nästa tisdag ska Hjärter Dam välja film. Män som stirrar på getter, ska hon välja. Eller vad den nu heter. Det blir nog bra. Jag får ju dricka hennes glas vin då också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar