# 17

Inte bor jag på en ö längre. Inte röker jag längre John Silver utan filter.
Jag fick ont i magen av de sista bilderna på Saddam Hussein och bilderna på en desorienterad Tony Olsson när han släpades ut ur en lada iförd enbart kalsonger.
Vissa dagar faller ljuset på ett visst sätt över broar och motorvägar som får mig att vissla.
Jag saknar resorna vi gjorde med familjen när vi var små. Nu kan jag aldrig fånga känslan av att vara på väg någonstans. Jag är alltid på väg ifrån någonting.
Jag kan sitta i timmar på stadsbussar. För att tankarna flyter och blicken får fart.
Det enda jag har känt mig trygg i att göra någonsin är att skriva.
Mörker fascinerar mig och för mycket ljus skrämmer mig.
I många år älskade jag enbart magra män med blek hy. Nu vet jag inte längre alltid vad det ordet betyder.
På morgnarna är jag ofta arg. På reklam och på allmäntillståndet.
Någonstans i mig bultar ett svart anarkistiskt hjärta och blodet som pumpas ut av det är klarrött.
Jag svimmar av sjukhus och sprutor. Jag åker bara tunnelbana när jag måste.
Köld ger mig en känsla av att vara vaken. Värme får mig att vilja fly.
Jag vet alldeles för mycket bisarra saker om djur.
Jag vet allt om att längta och allt om att sakna.
Jag har ingen aning om vem jag är.