# 20

Middag i Fisksätra, del 1:
Vi möter Unge Herr Frihetsberövad vid det där köpcentret. Han har suttit i isoleringscell i tre veckor och nu har han permission i fyrtioåtta timmar.
-De var schyssta sista veckan, säger han. Jag fick sitta i en cell med cd-spelare och en skiva.
-Vadå för skiva?
-Gyllene Tider.
-Det är inte schysst, skrattar jag. Det är fan tortyr.
Inne på COOP försöker han titta åt alla håll samtidigt och berätta tio saker på en gång. Men inte om fängelset och inte om varför han fick sitta isolerad. Mest om sin flicka, hela tiden återvänder han till att prata om henne. Han tittar hela tiden på klockan och räknar minuter. I isoleringen får man inte ha någon klocka. Det är tydligen ett privilegium att kunna mäta tiden.
Vi tar bussen till Fisksätra. Jag har aldrig varit där, min bästa vän på gymnasiet fick stryk efter att ha varit där i tio minuter. När jag berättar det för Unge Herrn skrattar han bara.
-Otippat.
Jag blir nervös. Jag blir ännu mer nervös när vi går av bussen.
-Aina, säger någon.
Och så måste vi smita in i ett parkeringsgarage. Jag ser ingen polis och är lyckligt omedveten om att vi tydligen gör någonting olagligt, men skuttar lydigt efter. När man är i Rom, och allt det där. I Fisksätra är polisen fienden.
Unge Herr Frihetsberövads mor ser omöjligt ung ut och skrattar hela tiden. Hon har fem barn till. Vi lagar pasta Charlotta och dricker vin och sprite i ölglas. Eller inte jag. Jag dricker vin. I vinglas. Unge Herrn spelar Right Here Waiting med Richard Marx på en liten synth.
Det har han lärt sig på behandlingshem. Och även om det är ett bra partytrick så tänker jag nog någonstans att det kanske hade varit bra att lära sig att inte ta droger istället.
Och att inte hamna i fängelse. Men jag säger ingenting.