# 32

I backspegeln, del 1:
Hittar en liten röd anteckningsbok. Tvåtusen står det på den. 'We are such stuff as dreams are made on' står det också. Ett decennium sedan jag skrev det. Märkligt fjärran.
Sjuttonåriga jag skrev iallafall såhär:

En dag slutar en flicka att äta.
Det är på samma sätt som saker slutar i allmänhet.
En dag slutar det regna, någon slutar att älska eller röka.
En flicka slutar att äta.
På grund av att även hon har löst den enklaste ekvationen i världen:
Tjock = inte glad, smal = glad
X = liv/mat
Det var lätt,
ingen märkte middagsmaten som petades runt till små högar på tallriken.
Med föräldrar så stressade att de jagade varandra som gråspöken
och skrek över hennes guldlockar när arbetsschemat dubbelbokats.
Med systrar så självupptagna att de inte orkade se någonting alls som inte rörde dem direkt.
Nä, det var helt enkelt inte svårt.
En flicka slutar att äta
och världen är exakt likadan,
bara några kilon lättare.