# 19

Januarionsdag:
Spader Dam på chatten. En själsdödande partiledardebatt i öronen. Utanför luckras snön upp och blir farlig. Farlig för de gamla. Farlig för de magra. Farlig för mina röda converse.
Jag snusar. Stänger av radion. Lyssnar på XX istället.
Spader Dam säger: Det känns som att ditt hjärta stängdes av tvåtusennio.
XX säger: We, we live half in the day time, and we, we live half at night.
Jag säger att mitt hjärta har en tillfällig hiatus. Att det kommer tillbaka.
Sätter på mig en klänning. Kanske känns det bättre sedan. Det gör det.
Får ett sms: All musik handlar om oss.
Jag luckras upp och blir farlig. Farlig för mitt avstängda hjärta. Avspärrningstejpen fladdrar till i en första antydan till vårvind.
Inatt sade någon till mig att jag borde lära mig att bli mig själv. Jag vände ryggen till och tänkte på alla de som velat förbättra mig. Förändra mig. Riva ner och bygga nytt. Jag tycker om det dysfunktionella.
Gör en kopp kaffe till. Det är den sortens kaffe som Moderskeppet drack på ett café som hette Gröna Rummet när jag var liten. Plötsligt en hemlängtan som inte hör hemma i mig. En hemlös hemlängtan.
Lyssnar på Fucksong. Tänker att man kanske borde ligga med någon. Ikväll ska jag på en märklig middagsbjudning som jag inte riktigt kan föreställa mig. Men den blir bra.
Imorgon kommer jag att ha någonting att berätta. Och bättre så.
God förmiddag, jordbor.