# 6

Han som inte får nämnas sitter i karantän.
Det är högst oklart vad han lider av men han får inte lämna hemmet förrän han har ätit hela antibiotikakuren. Inte ens för att gå till affären, hade läkaren skrikit innan han skickade hem honom. Antibiotikan har en egen wikipedia-sida. Dess slogan är: "the drug of last resort". Han som inte får nämnas är täppt i näsan och kan inte säga sitt eget namn. Det verkar vara det värsta symtomet på sjukdomen.
Och i förskingringen sitter vi och smsar varandra om Norge och saknad och rädslan för att binda sig. För så har det alltid varit med oss. Men vi är rörande överens om att skulle man nu trots allt tvingas att binda sig så skulle en knut bestående av honom och mig inte vara den sämsta knuten.

Här baby. Krya på dig snabbt.