# 36

Söndag.
Jokern studerar febrilt, jag sitter på andra sidan köksbordet och fixar februarimusik.
-Har du gjort någonting åt den där snubben? säger han.
-Nä, säger jag. Har inte haft tid.
-Om du vill kan jag slå hans huvud mot en trottoarkant några gånger.
Jag funderar en stund.
-Tack, men nej tack. Jag tror att jag bara ska försöka prata med honom.
-Okej.
Vi är tysta ett tag. Ljuset faller vågrätt in i rummet.
-Du gillar aldrig snubbarna som jag träffar, säger jag.
-Konstigt, säger Jokern utan att se upp. Du är ju en psykfallsmagnet.
Jag begrundar detta. Världen utanför är full av dansande diamanter. Köket är fullt av söndagskärlek, av det lite långsammare slaget.
-Jag träffar ju dig, säger jag försiktigt.
Han ler. Sitt miljondollarleende.
-Skulle det vara ett argument för motsatsen?