Det är som att livet är som en av de där människorna som hänvisar till sig själva som lite alternativa, de där som vill vara konstiga. Som att livet inte vill att livet ska vara lätt.
Eller som att det är som ett av de där tvspelen som hela tiden vill ha dig att välja. Det finns ett alternativ som är gott och ett alternativ som är ont. Men det är ofta väldigt svårt att överblicka konsekvenserna av ditt val. Du vet det först när din avatar stirrar på dig med röda strimmor i irisarna, ett svartmuskigt skägg och ljusskygg hållning. Och du tänker att så kan det gå och börjar om.
Men i verkligheten, var fan finns erase/rewind-knappen? Du får stå för dina val alltid.
Sitter i köket på ön med vedspisen knastrande och fadrens stora rutiga flanelljacka på mig och pratar om moral med farbror godsägare. Vi dricker den nya glöggen och är oense.
-Det är för fan bara sunt förnuft, säger han och plirar med ögonen. Grundvärderingar. Rätt och fel. Inte svårare än så.
-Men mitt rätt är ju någon annans fel, tjurar jag med armarna bestämt korsade över bröstet. Antingen gör jag rätt mot mig eller så gör jag rätt mot honom. Och grundvärderingar, för det måste man ju ha en definierbar värdegrund. Du kan alltid damma av ditt gamla frikyrkoskelett, jag har ju ingenting.
-Säg såhär: om du körde bil och plötsligt såg ett spädbarn ligga på vägen, vad skulle du göra då?
-Stanna?
-Där ser du! Grundvärderingar.
Men inte blir jag mycket klokare för det.
Pratar med en bakfull Ruter Dam. Hon är tyst ett tag, sedan skickar hon mig ett låtcitat:
Because falling's not the problem
When I'm falling I'm in peace
It's only when I hit the ground
It causes all the grief
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar