Hör din röst över två hav och en miljon kilometer,
solen och skrattet. Låter varmt i dig.
Och det är som att trafikljudet där är verkligare än det i korsningen Götgatan/Folkungagatan.
Det är som att det finns färger där som inte existerar här.
Din doft kastas mig i ansiktet av vinden från väst.
Och när jag lägger på tänker jag på telekommunikation.
Att jag önskar att den inte fanns
utom kanske djungeltrumma och fyrbåk.
För det blev så jävla kallt i Stockholm.
Helt plötsligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar