# 8

Fin middag bestående av finncrisp och fetaost. Ingen alkohol. Tveksam tebjudning.
-Jag hatar människor som bjuder på te, säger jag. Det är som att de försöker tvinga en att ha mysigt.
-Ja, jag vet, säger M. Men det här är inte sånt te.
-Nä, och du är inte en sån människa.
Vårt fåniga förakt för vissa företeelser. Att vi blir förbannade på te. Det är nog inte normalt.
Vi pratar om saker som lämpar sig ganska bra för te. Förhållningssätt. Våra är ganska lika. Vi är väldigt tvärsäkra på vad vi inte är.
Vi är inte rädda. Vi är inte svaga. Vi känner inte skam.
Någon hade frågat M hur hon tänkte sig att världen skulle se ut om ingen var rädd, ingen var svag och ingen kände skam.
-Nja, hade M svarat. Alla andra kan väl få vara det ena och känna det andra. Det måste de nog.
-Men inte du? Alla andra i hela världen men inte du?
-Mjo.
-T.ex. Hitler, tror du inte att han var rädd, svag och skamsen. De där sista dagarna?
-Jo, så borde det nog ha varit.
-Så alla andra, t.o.m. en sån som Hitler, bör vara rädda, svaga och skamsna ibland, men inte du? Låter det verkligen vettigt?
-Nja. Kanske inte.
Så jag säger också att nja, kanske inte. Det kanske är ganska dumt egentligen.
-Ja, men vad fan, vi skiter i det här jävla teet och dricker kaffe istället.
Ja, tack.