# 20

Det pratas mycket zombieland nu. Det sägs att det finns därute. Där mörkermänniskorna bor. De som hatar så mycket att de kommenterar för dem helt okända människors bloggar med ord som man själv inte ens tar till för de värsta fienderna.
"du är så jävla ful mammaknullare hoppas du dör"
Jo, zombieland, de levande dödas land. Visst är det väl det. Men jag sitter på tvärbanan och den svingar sig ut mot Södermalm, sådär som den gör i sista kröken innan hemma. Och jag har My body's a zombie for you i lurarna. Och jag tänker på hur man själv kan vara. Och hur många som man känner kan vara. Lite sådär nu och då och hela tiden. Ingen nämnd, ingen glömd. Vi är små vilsna värmesökande missiler som ligger i omlopp kring varandra. Inte särskilt mycket hjärnverksamhet. Men väldigt mycket målmedvetenhet. Jag vill ha. Vad? Människa. Man stapplar omkring därute i mörkret och känslan är alltid nära sista beställningen. Nära stängningsdags. Ett annat zombieland. Min kropp är en zombie för dig. För vem? För kärleken.