# 29

Var hemma hos G igår. G och alla glasen. Vi packade ihop hans lägenhet och lyssnade på musik så monoton att den nästan inte hördes.
Och sedan rökte vi i hans fönster, med trycksvärtade fingrar. Ganska tysta bland kartongerna. Och jag tänkte på andra tider. När vi på något sätt installerade sängen vid fönstret någon gång på fyllan och villan och sov ackompanjerade av fiskmåsarna och knarkarna. Hur vi har kraschat på soffan som han hatar och haft viktiga samtal och espresso bland trasmattorna på hans köksgolv. Jag har flytt in dit från stora världen och flytt därifrån när det som rymdes därinne blivit för stort. Vi har druckit folköl och ätit löjrom. Vi har druckit champagne och ätit vita bönor i tomatsås. Vi har prövat varenda relationsform som finns i den där lägenheten och nu är den nerpackad.
G är på väg någonannanstans. Kanske till det stora äpplet på andra sidan havet eller det där hotellet han alltid velat bo i på andra sidan viken. Det är fint att vara på väg.
Och imorse tog jag tåget norröver genom en mörk dimma och i mina nya lurar sjöng Thom Yorke att "it's all for the best". En tåglåt. En hejdålåt. Och en vi ses igen-låt.

You're so beautiful it sings
On a lonely lazy morning
And when I see you rocking back and forth
Whispering that it's all for the best

One day the stone will roll away
Soon you'll see
you're far away from home but never far away from me
And that's all for the best