# 35

I någon sorts fosterställning, gömd under palestinasjalen.
-Hoppas att det blir... roligt.
Min röst är klanglös, som inifrån ett dammigt rum.
Han skrattar, det är mer som en väsning.
-Det hoppas jag med.
-Det är roligt med... road trips.
Min röst samma, hans skratt samma.
-Det är alltid roligt med road trips.
Han knäpper halsbandet bak i nacken låter handen ligga kvar en sekund.
-Vi ses igen, du vet det, va?