# 6

Drömmer på soffan. Vi är i en stad. Det är en svart svart kväll med gult ljus. Varmt som i helvetet. En storm rullar in från söder. Staden ligger till hälften i ruiner, de raserade husen avtecknar sig svärtade som ryggraden på ett urtidsmonster mot gråröda moln. Den andra hälften av staden är barer och krogar upplysta som rymdskepp. Människor raglar runt i någon sorts apokalyptisk feststämning. Det är våld och sex i luften. Du är arg. Det är någonting som jag gjort. Innan vi åkte. Du är rasande. Du är inte inställd på att vinna konflikten. Du är inställd på att förgöra. Du har sår på knogarna och ögon klara och kalla som strålkastare. Du ler snett åt att jag är rädd. Tar mig om handleden och drar mig vidare. Ner mot havet, man kan plötsligt höra det, ett muller som av ett krig långt borta. Det blir värre när vi närmar oss vattnet. Män som skuggor, utan ansikten, drar i mig. Drar i mina kläder och mitt hår. Jag förstår inte vad de vill. De gör mig illa. Du ser på. Rör inte en min. Men hela tiden håller du hårt i min handled, drar oss vidare.
-Du ville ju se, säger du. Titta nu då. Våga inte vända dig bort. Våga inte vända.
Mina klackar fastnar i kullerstenarna. Det börjar regna. Ett svart regn. Varmt som feber mot huden. Det luktar svavel och elektricitet. Luften är vass.
Hela strandpromenaden är raserad. Asfalten är uppbruten. På stranden är det en krigszon men dånet från vågorna och vinden dränker alla ljud. Överallt människor som slåss, skrattar, knullar och vrålar. Och havet kommer närmare, de märker ingenting.
Du låser fast mig. Vi är de enda som står still i ett kokande kaos av människor. I ett kokande kaos av vind, vatten och våld.
-Du ville ju se, säger du. Titta nu då. Våga inte vända dig bort. Våga inte vända.