Det är torsdag i världen. Ruter Dam fyller år. Jag har känt Ruter Dam hela hennes liv. Det spelar roll. Vi har hängt runt samma epicentrum och knatat längs vägar som ryms på samma karta i nitton år. Vi väljer inte samma vägar men vi respekterar de val vi gör. Vi är lika där det är viktigt och olika överallt annars. Sådär som det ska vara. I vår gemensamma minnesbank finns dagar av svärta och dagar av ljus. Det finns dagar då allt som sades var viktigt och dagar då ingenting var viktigt förutom att det var vi. Vi har kamperat ihop under samma tak, nu kamperar vi i olika städer. Jag saknar henne. Saknar vansinniga frukostar innehållande allt. Saknar att ligga och titta bort hela dagar på de meningslösaste programmen. Ruter Dam kan allt om Days of Our Lives, hon kan berätta i timmar. Man orkar lyssna i timmar. Det blir storslaget och viktigt när hon berättar, detta det banalaste. Det finns mycket som gör Ruter Dam viktig. Att hon vägrar att vara någon annan än sig själv. Kategoriskt och tjurskalligt. Hon hamnar ofta i situationer som är jobbiga och gör ont. Det finns en lokomotivstyrka i det där, att lägga sig motvind med världen. Det är därför hon är Ruter. Det är därför det inte går att säga vem av oss som bogserar vem. Det är därför jag aldrig oroar mig men ändå oroar mig. Hon kommer alltid att hamna där hon vill vara. Och vägen dit kommer hon ha valt själv. Och det är det jag alltid kommer hoppas för henne. I ständigt chicken race med idiotin i det där som alla andra gör.
Kärlek Ruter Dam. Kärlek och fred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar