Stiger av vid det där köpcentret som Britney Spears gillar. Det regnar och det är svart. En högblank kväll och klockan är alldeles för mycket. Tassar på tå för att inte sabba klackarna. Längs en uppbruten väg som plötsligt slutar i ett hål och en grävskopa. Valpen i luren skrattar åt min desperation:
-Gå framåt, baby, så ser jag dig snart. Jag lovar. Inte ens du kan misslyckas med att hitta hit.
Jag misströstar. Jag har blivit lovad middag och jag tänker där i regnet att det kommer att vara typ fryst pizza och att det inte är värt det. Jag förbannar mitt ja-sägande jag och är säker på att jag kommer att dö ensam bland villor och dyra bilar. Men jag kryssar vidare, förbi grävskopan och hålet i vägen.
-Ser du den silvriga bilen som svänger höger nu. Du ska svänga vänster där, säger Valpen överdrivet rart.
-För i helvete, det finns inget jävla vänster här, fräser jag och i samma sekund ser jag honom där han står och hänger i en dörröppning snett till vänster som just där och då ser ut som pärleporten.
Och valpens vän A är där och det finns ett stort piano och en ulltröja som man kan få låna. Och A tycker om att laga mat ensam så jag behöver bara skala grapefrukten. För det blir inte fryst pizza. Det blir trerätters. Det blir kokt sparris, halstrad tonfisk med quinoasallad och citrusfruktsallad i sockerlag.
Sedan tittar vi på Black Dynamite och Valpen har svårt att bestämma sig för vilket som var bäst: att vinna SM-guld eller att få se den filmen. A och jag är väl mindre imponerade.
Men ändå. 01.45 har det slutat regna och det är mycket lättare att hitta tillbaka till det där köpcentret när man är två som går. Och jag ger mitt ja-sägande jag en försonande high-five.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar