Igår, efter anmodan från Hjärter Dam gick jag och köpte kaffe. På dörren till butiken satt ett klistermärke som ganska högdraget hävdade att butiken var en matrebell.
Jaja, bullar, sade jag som har haft min blodröda vänsterhand knuten i luften så länge jag kan minnas och gick in. Och det var någonting med det där klistermärket, eller så var det någonting med mig. Men jag blev plötsligt så sugen på öl.
Jag köpte öl. Och kaffe såklart. Men mest öl. Heineken.
Och så gick jag hem till Hjärter Dam. Hon jobbade. Jag drack öl. Hon svor. Jag drack öl. Hon hävdade flera gånger att hon hatade sin chef. Jag drack öl. Sedan var hon tvungen att gå men då var min öl slut.
Precis då ringde Spader Dam. Hon var utanför Hjärter Dam. Jag tog henne under armen och placerade henne på en sylta. Sedan drack vi öl.
Det var en fantastisk sylta. Med röda galonsoffor. Och när man köpte öl så tänkte man:
-FI faen vad dyrt!
Tills man insåg att det där faktiskt var priset för två öl. Så då köpte man två till. För att man kunde. Och planer smeds. Planer om plankstekssöndagar och hopp från hög höjd.
Sedan var Spader Dam tvungen att gå och dricka öl någonannanstans. Med Hjärter Dam. Och jag skulle ju typ på dejt. Så jag ringde Unge Junker och frågade vad han gjorde.
-Ingenting, sade han.
-Bra, sade jag. Du får följa med mig på dejt. Om du skyndar dig.
Så han skyndade sig och bara tio minuter för sent så mötte vi upp min dejt på Malmen.
-Två för priset av en, sade jag.
Det tyckte han om.
-Öl? sade han.
-Öl! sade jag.
Och längst in i hörnet satt frisören med tillhörande ex-flickvän och såg glad ut. Så vi slog oss ner hos dem.
Och drack öl.
Fy fan vad bra du skriver.
SvaraRaderaKram, Kalle
Tack Kalle! Vad fin du är!
SvaraRaderaKram